8 mars: jobb.

Så. Jag skriver detta för att 8 mars. Låt oss prata om att söka jobb.

Min realitet är att jag har bott i ett år i en ny stad. Här har jag sökt jobb i städbranschen, kundtjänst och annan upprepande uppgift som brevbärare och industri.

Nu har jag sökt jobb i 14 månader, och är mer arbetslös än någon gång.

Det är lätt för mig med min bakgrund att tänka att det är mitt fel. Jag har inte ringt runt och tjatat. Jag har inte personligt gått fram och frågat om jobb. Jag har inte använt spetsiga armbågar, för jag äger inte sådana.

Men det är också lätt att tänka att det inte är mitt fel. Jag har inget kontaktnät här, eller släkt. Jag känner inte till stadens identitet. Göteborg har arbetaridentiteten. Här har jag ingen aning.

Jag har nu haft tre jobb i städbranschen. Ett 3 veckor långt vikariat. Det var helt okay, hade det inte varit för att av fem olika platser så klagade EN på mig. Eller jag fick ett papper där det med stora bokstäver stod hur jag borde städa. Utan underskrift. Utan att förklara precis VAD jag gjorde fel. Så vad ska jag ändra, och vem ska jag fråga? Vilket resulterade i ett nytt klagomål. Jag skulle kunna skriva långt och länge om dålig status, misstänksamhet och inget lunch- och omklädningsrum städare ofta har. Men jag ska göra det kort: kön.

Senare fick jag vikariat som städare i ett annat företag. Jag fick 50% jobb. Det vill säga 9500 kr i månads lön innan skatt. Jag skulle kunna skriva långt och länge om det också. Men kort: kön.

Under hela året har jag varit on and off extraanställd i åter ett företag som städar. Denna gången städade jag tåg. Lönen var betydligt bättre och arbetet lättare. Jag kan skriva lång och länge om det, men kort är tåg en traditionell manlig arbetsplats så: kön.

Jag har suttit nervös och spänd många gånger på intervjuer. Pratat med många intervjuare för många olika jobb. En genomgående tendens genom mina 14 månader att bli hårt dömd inför sketna extrajobb som inte kräver någon erfarenhet och utbildning. Feministteoretiker säger att kvinnor blir anställda på kompetens, medan män blir anställd på potential. Kvinnor måste redan kunna, medan män kan lära sig. Jag lyssnar på mina kompisar som är killar, hur de bara varit på ett intervju i hela sitt liv där de till hälften ljög på sig kunskap eller att arbetsförmedlingen ringde upp dem för att erbjuda jobb. Jag har inte mindre utbildning och erfarenhet än dem. Snarare tvärt om. Själv har jag börjat fundera på hur någon alls lyckas få jobb.

Jag har sökt 45 jobb på 14 månader.

En man hade inte behövt göra det.

Jag är arkeolog, sotare och smed. Så det är inte utbildning som är problemet. Det är vad som är mellan mina ben. Så nu ger jag upp. Fäller jag in alla mina vingar och slutar kämpa. Jag ändrar mig efter patriarkatet. Av ekonomiska skäl. Jag utbildar mig till ett mycket viktigt yrke som inte får statusen den förtjänar, som alla kvinnliga yrken; lärare. Sen får jag jobb. Kanske.

Out of work

There is a certain charm about all these student bicycling in the snow. Outside the library the bikes was parked in 1 meter of snow! And why do they bother? It is very much heavier than walking or the bus!

But then I  think of the obvious ‘fuck you world!!’ that comes with it. To just hop on your bike and leave for school, just because you can, or just because you always do. The snow be damned! Like every morning there is a little bit a struggle in a way that we can handle. Studying involves a lot of sitting on your arse anyway, so what’s a little bit of snow?

I have been out of work for a while. First I tried to sleep as much ass possible, the days where so long. Then I started  working out. In the end I got depressed and sad, and played silly games on my phone all the time. The feeling of being utterly alone and meaningless is crushing to me. Routines is very important in this situation. Free time is relaxing time and fun! It is. If you have a job to go to later. You might think that you can just relax when you don’t have a job, but it’s really the other way around. Your head is constantly fighting these emotions, and on top of it you do not have any money. At all. Not even for food. This life is a real pain. Nothing in our world full of safety and luxury comes up to it. I am lucky. I do not starve. I have people that loves me and helps me. And I have a job now. I am lucky. Very lucky.

I got help with the money. I learned how to deal with the emotions. When life is good, you start to find ways to not have a hard time, no struggle. Watch good movies instead of bad. Eat good food instead of bad. Take a hot shower instead of cold. That’s because life is full of shit anyways. Until the day comes when nothing happens. Workless, meaningless, worthless. Lonely. Being out of a job means a lot of time to do what you want! But the good things stop shining, the bad things stop. Life is flat. So I had to find ways to make bumps. Like biking in the deep snow. That’s hard. That’s tiresome. That kind of shit makes you angry! It’s a tiresome bump in life that makes the happy bumps in life better.